Sorgen

Skacke sista kamp innan vi fick ta det tuffa beslutet att ta farväl av våran älskade Skacke.

En tomhet som dröjer länge innan den kan fyllas men den kan aldrig fyllas helt. För det finns ingen annan Skacke.

Sista goset innan han fick somna in. Han slickade mina fingrar och spann. Och kände mig som en elak ägare. Men jag visste att han skulle bli bättre utan bara sämre. För han hade tappat vikt och han drack och åt inte ordentlig. Sista dagen så försökte jag med nästa allt som han älskade men han vill bara kela och vara när någon av oss. Precis som om han sa farväl mina älskade tvåbentingar. En sorg som är så tung att bära att det inte är sant. På två månader lite mer har vi förlorat två älskade medlemmar i vårat hus. Apaché och Skacke.

Vi försökte göra det så fint som vi kunde i hans kartong. Vi la en tröja från Micke och en tröja från mig. La även en sjal som han tyckte om att leka med. Han skulle ha den med. Och så la vi lite pelargoner och snödroppar till honom.

Vi tände två vedkorgar och ljus till våra tappra krigare. Som ett tack för allt de gett oss. För de har gett oss massor med att finnas i vårat liv.

Tack för att vi fick känna er och att ni var de härliga personligheter som ni var!