Nu är julen delvis avklarad :-)
Det gick bra och maten räckte och blev över. Glömde att ta kort när maten var fram dukad. Och samma sak när det gäller bordet. Man kan ju inte komma ihåg allt!
Kummin fick vara jultomte och dela ut de flesta julklappar. Och han var jätteduktig. En del bar han i väskan och andra i munnen.
Han fick några julklappar också och han drog loss snörena på dem. Sedan fick jag ge honom en hjälpande hand. Han fick en boll med snöre som vi ska träna med, en regnklädsel och så fick han hundgodis.
Är nöjd med det jag fick. Jag fick bland annat en klänning, kofta, strumpbyxor, en prenumation, små koppar, en liten gjutjärns kastrull, en bok och lite andra småsaker.
Är glad att det gick så bra!
Vi har mat och godis att äta i flera dagar framåt! Så vi tröttar på julmaten. Ska göra en pizza imorgon och ta rödkålssallad till.
Nu ska vi till min syrra.
En god fortsättning på julen
lördag 25 december 2010
lördag 18 december 2010
Citronknäck
Ingredienser:
* 2 dl vispgrädde
* 2 dl ljus sirap
* 2 dl strösocker
* 1 msk smör
* 1-2 msk citronskal, finrivet
(* 1 dl pistagenötter, rostade och hackade)
Gör så här
1. Lägg grädde, sirap, socker och smör i en tjockbottnad kastrull.
2. Låt koka upp och koka sedan kraftigt i ca 15–20 minuter, tills smeten är tjock och det bildas stora, tunga bubblor.
3. Rör om då och då.
4. Smeten är klar när termometern visar 122 grader. Har du ingen termometer så gör ett kulprov.
5. Dra kastrullen från värmen och låt stå i 5–6 minuter.
6. Tillsätt citronskal och ev.pistagenötter.
* 2 dl vispgrädde
* 2 dl ljus sirap
* 2 dl strösocker
* 1 msk smör
* 1-2 msk citronskal, finrivet
(* 1 dl pistagenötter, rostade och hackade)
Gör så här
1. Lägg grädde, sirap, socker och smör i en tjockbottnad kastrull.
2. Låt koka upp och koka sedan kraftigt i ca 15–20 minuter, tills smeten är tjock och det bildas stora, tunga bubblor.
3. Rör om då och då.
4. Smeten är klar när termometern visar 122 grader. Har du ingen termometer så gör ett kulprov.
5. Dra kastrullen från värmen och låt stå i 5–6 minuter.
6. Tillsätt citronskal och ev.pistagenötter.
polkagrisknäck
Polkaknäck
Ingredienser
2 dl vispgrädde
2 dl ljus sirap
2 dl socker
1 dl polkagrisar
4-5 droppar pepparmyntsolja
2 msk smör
Gör så här
* Blanda grädde, sirap och socker i en tjockbottnad kastrull.
* Koka utan lock, rör om då och då tills smeten håller kulprovet: häll några droppar av smeten i iskallt vatten och rulla till en kula som ska vara fast till hård.
* Koktid ca 15 min i en vid kastrull eller ca 30 min i en kastrull med mindre botten.
* Krossa polkagrisarna, hälften i taget, i en mortel.
* Rör ner pepparmyntsolja, polkagrisar och smör i smeten.
* Fördela smeten i knäckformar.
* Låt stelna.
* Förvara i kyl.
* Tips: Vill du hålla dig till vanlig knäck är det bara att byta ut polkagrisarna och oljan mot 1 dl skållad och grovhackad sötmandel.
Ingredienser
2 dl vispgrädde
2 dl ljus sirap
2 dl socker
1 dl polkagrisar
4-5 droppar pepparmyntsolja
2 msk smör
Gör så här
* Blanda grädde, sirap och socker i en tjockbottnad kastrull.
* Koka utan lock, rör om då och då tills smeten håller kulprovet: häll några droppar av smeten i iskallt vatten och rulla till en kula som ska vara fast till hård.
* Koktid ca 15 min i en vid kastrull eller ca 30 min i en kastrull med mindre botten.
* Krossa polkagrisarna, hälften i taget, i en mortel.
* Rör ner pepparmyntsolja, polkagrisar och smör i smeten.
* Fördela smeten i knäckformar.
* Låt stelna.
* Förvara i kyl.
* Tips: Vill du hålla dig till vanlig knäck är det bara att byta ut polkagrisarna och oljan mot 1 dl skållad och grovhackad sötmandel.
Lakrisknäck
Ingredienser
10 karameller turkisk peppar
2 dl Arla Ko® vispgrädde
2 dl ljus sirap
2 dl socker
2 msk smör
Gör så här
* Krossa karamellerna fint i en mortel.
* Blanda grädde, sirap och socker i en tjock-bottnad vid kastrull.
* Koka upp och koka utan lock tills smeten klarar kulprovet eller tills temperaturen är 122°, rör om då och då.
* Koktid 15–30 min.
* Tillsätt karamellkross och smör.
* Fördela smeten i knäckformar.
* Låt stelna.
* Förvara svalt. Kulprovet: Häll några droppar i iskallt vatten och rulla till en kula.
* Kulan ska bli fast till hård.
10 karameller turkisk peppar
2 dl Arla Ko® vispgrädde
2 dl ljus sirap
2 dl socker
2 msk smör
Gör så här
* Krossa karamellerna fint i en mortel.
* Blanda grädde, sirap och socker i en tjock-bottnad vid kastrull.
* Koka upp och koka utan lock tills smeten klarar kulprovet eller tills temperaturen är 122°, rör om då och då.
* Koktid 15–30 min.
* Tillsätt karamellkross och smör.
* Fördela smeten i knäckformar.
* Låt stelna.
* Förvara svalt. Kulprovet: Häll några droppar i iskallt vatten och rulla till en kula.
* Kulan ska bli fast till hård.
Livet....
Ibland blir livet inte som man tänkt sig, men man får lära sig att hitta nya vägar Och andra sätt att leva sitt liv :-)
Jag känner mig ibland så sviken att mitt liv inte blev som jag trodde det skulle bli. Men jag ska inte klaga för jag har ett bra liv för de mesta.
Det som är mest frustrerande är min sjukdom som sätter krokben för mig. Jag vill så mycket men det blir alldeles för mycket för mig ibland.
Och då säger min kropp ifrån och jag blir däckad i flera dagar.
Min och även min makes största sorg är barnen som aldrig kom. Det känns så tomt utan som fotsteg i vårat hus.
Vet att man inte ska tänka om men ibland kan man bara inte låta bli och tänka så.
Har en härlig guddotter/systerdotter som jag har äntligen kan börja vara med mer nu.
När jag inte är på sjukhuset lika ofta. Men man vet inte när man kan hamna på sjukhuset för det gör när man minst anar det.
Har flera syskonbarn men henne har jag något speciellt band till.
Men vi har fyra katter och en hund som är som våra barn :-)
Jag känner mig ibland så sviken att mitt liv inte blev som jag trodde det skulle bli. Men jag ska inte klaga för jag har ett bra liv för de mesta.
Det som är mest frustrerande är min sjukdom som sätter krokben för mig. Jag vill så mycket men det blir alldeles för mycket för mig ibland.
Och då säger min kropp ifrån och jag blir däckad i flera dagar.
Min och även min makes största sorg är barnen som aldrig kom. Det känns så tomt utan som fotsteg i vårat hus.
Vet att man inte ska tänka om men ibland kan man bara inte låta bli och tänka så.
Har en härlig guddotter/systerdotter som jag har äntligen kan börja vara med mer nu.
När jag inte är på sjukhuset lika ofta. Men man vet inte när man kan hamna på sjukhuset för det gör när man minst anar det.
Har flera syskonbarn men henne har jag något speciellt band till.
Men vi har fyra katter och en hund som är som våra barn :-)
fredag 17 december 2010
Julgodis
Hejsan!
Igår gjordes det julgodis. Det blev pepparmintknäck,citronknäck, ischoklad och nougatgodis. Har lovat recept men jag lovar att göra det så fort jag orkar.
Idag är det köttbullar till julbordet.
Har gjort ordning inbjudan till julafton. Så nu ska jag lämna dem till alla!
Och jag min virrepannan hittar inte kamran efter att vi var i Mora.
Skulle ta kort på godiset, köttbullarna och inbjudan men den är borta.
Undrar om vi har någon hustomte som kan hitta den åt oss!
Igår gjordes det julgodis. Det blev pepparmintknäck,citronknäck, ischoklad och nougatgodis. Har lovat recept men jag lovar att göra det så fort jag orkar.
Idag är det köttbullar till julbordet.
Har gjort ordning inbjudan till julafton. Så nu ska jag lämna dem till alla!
Och jag min virrepannan hittar inte kamran efter att vi var i Mora.
Skulle ta kort på godiset, köttbullarna och inbjudan men den är borta.
Undrar om vi har någon hustomte som kan hitta den åt oss!
lördag 4 december 2010
Tragiskt!
En hemsk och sann historia
Jag föddes av en alldeles underbar mamma,
en Amstaff, vacker som få.
Min pappa var en stolt och vacker Pitbull,
sju syskon var vi och lyckligaste på jorden.
Vår husse och matte var dom bästa tyckte vi då, men nu i efterhand så var dom nog inte det. Då skulle dom ha varit mer noga i valet av våra nya mattar och hussar.
Den stora dagen då jag skulle åka ”hem” med min Husse kom,
lite skrämmande men samtidigt spännande, full av bubbel i magen klev jag innanför dörren, blev så till mig att jag råkade kissa lite på mattan i hallen, PANG!…
jag kände hur smärtan kom rakt i magen, och sedan orden,
”HUNDJÄVEL”!…
”Faan, du ska inte pissa inne, är du helt jävla väck!”
Jag lyftes upp i nackskinnet och nedkastad på en tidning i hörnet utav hallen, jag var så rädd och förstod ingenting.
Tårarna började kännas i ögonen,
jag förstod inte vad som hände. ”Du pissar där i fortsättningen!..fattar du det!"
Jag låg kvar i det hörnet resten av kvällen,
vågade inget annat. Mat ställdes fram men min aptit fanns ingenstans.
Jag hörde hur han ringde till någon,
”Fan, hunden äter inget, vad ska man göra?…
Jasså ska man svälta den så äter dom sen, Okej, Tack!”
Maten togs bort och efter det så åt jag när jag fick.
Det vill säga när han tyckte att jag skulle äta och inte när jag själv ville.
Denna oregelbundenhet med maten gjorde att jag fick väldigt ont i magen och svårt att bajsa,
inte så lätt heller att bajsa när någon står och skriker att man ska skita och det jävligt fort,
för han ska iväg! Lärde mig snabbt att vara ensam hemma mest hela tiden,
enda gångerna jag fick följa med var när vi skulle in till stan och träffa hans kompisar.
Då skulle jag visas upp och vara cool.
”Faan, hälsa på hunden kompis!”
Åh, någon som vill hälsa på mig tänkte jag och sprang fram o hoppade upp!… PANG!.
smärtan for som eld genom kroppen och jag segnade ned till marken ylande
”Du ska ha respekt för mig Hundjävel”
Han sparkade mig rakt på mina pungkulor,
jag minns inte så mycket ett tag,
bara att han tog tag i mitt halsband och släpade med mig hem.
Väl hemma kröp jag in i mitt hörn,
där låg jag i ett dygn och funderade på vad jag gjort för fel.
Jag gjorde ju bara som han sa ju!?
Några dagar senare så låg vi och tittade på tv tillsammans med några av hans kompisar, vilket jag tyckte om,
för då fick jag alltid vara med i ”flocken”.
Kröp närmare husse och slickade honom på kinden för att visa hur glad jag var ”Jävla hund! Så jävla äcklig du är! Försvinn!”
Slaget träffade rakt över nosen och jag flög över madrassen på golvet,
jag skrek inte, och inte kissade jag på mig heller,
för då vet jag att han blivit ännu ledsnare på mig.
Jag vill ju inte att han ska vara så ledsen på mig ju.
Så här gick vårt liv till under ca 1år, jag försökte och försökte att göra allt som husse sa åt mig,
ville ju att han ska vara stolt över mig.
Ibland så lyckades jag, men oftast inte och då gjorde det ont i hela kroppen i flera dagar.
Med ett brutet revben i kroppen så hände det som inte fick hända,
vi var ute på gräsmattan och kissade sent på kvällen,
jag såg inte vad som hände men plötsligt ropar husse ”Ta idioten, på honom bara” Jag tänkte inte,
bara handlade,
min husse var i fara,
snabbt som blixten flög jag på mannen som stod lutad över husse och fick tag i armen på honom.
Jag bet för allt vad jag var värld,
smärtan i revbenet glömde jag nästan i all rädsla i att förlora min husse.
Jag finns inte längre ibland Er, men till alla Er som har en hund.
Var rädd om oss!
~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~ Sprid denna historia vidare, den är sorglig men sann!!
Upplagd av I am myself and no one else kl. 03:24
1 kommentarer:
Livet sa...
Tårarna rinner för min kind! Tänk på alla idioter som finns där ute men inte kan ta hand om djur.
Spelar ingen roll om det är en hund eller katt man ska älska dem för de är.
Det är ett stort ansvar när man skaffar ett djur.
Kopierar denna till min blogg!
4 december 2010 05:31
Jag föddes av en alldeles underbar mamma,
en Amstaff, vacker som få.
Min pappa var en stolt och vacker Pitbull,
sju syskon var vi och lyckligaste på jorden.
Vår husse och matte var dom bästa tyckte vi då, men nu i efterhand så var dom nog inte det. Då skulle dom ha varit mer noga i valet av våra nya mattar och hussar.
Den stora dagen då jag skulle åka ”hem” med min Husse kom,
lite skrämmande men samtidigt spännande, full av bubbel i magen klev jag innanför dörren, blev så till mig att jag råkade kissa lite på mattan i hallen, PANG!…
jag kände hur smärtan kom rakt i magen, och sedan orden,
”HUNDJÄVEL”!…
”Faan, du ska inte pissa inne, är du helt jävla väck!”
Jag lyftes upp i nackskinnet och nedkastad på en tidning i hörnet utav hallen, jag var så rädd och förstod ingenting.
Tårarna började kännas i ögonen,
jag förstod inte vad som hände. ”Du pissar där i fortsättningen!..fattar du det!"
Jag låg kvar i det hörnet resten av kvällen,
vågade inget annat. Mat ställdes fram men min aptit fanns ingenstans.
Jag hörde hur han ringde till någon,
”Fan, hunden äter inget, vad ska man göra?…
Jasså ska man svälta den så äter dom sen, Okej, Tack!”
Maten togs bort och efter det så åt jag när jag fick.
Det vill säga när han tyckte att jag skulle äta och inte när jag själv ville.
Denna oregelbundenhet med maten gjorde att jag fick väldigt ont i magen och svårt att bajsa,
inte så lätt heller att bajsa när någon står och skriker att man ska skita och det jävligt fort,
för han ska iväg! Lärde mig snabbt att vara ensam hemma mest hela tiden,
enda gångerna jag fick följa med var när vi skulle in till stan och träffa hans kompisar.
Då skulle jag visas upp och vara cool.
”Faan, hälsa på hunden kompis!”
Åh, någon som vill hälsa på mig tänkte jag och sprang fram o hoppade upp!… PANG!.
smärtan for som eld genom kroppen och jag segnade ned till marken ylande
”Du ska ha respekt för mig Hundjävel”
Han sparkade mig rakt på mina pungkulor,
jag minns inte så mycket ett tag,
bara att han tog tag i mitt halsband och släpade med mig hem.
Väl hemma kröp jag in i mitt hörn,
där låg jag i ett dygn och funderade på vad jag gjort för fel.
Jag gjorde ju bara som han sa ju!?
Några dagar senare så låg vi och tittade på tv tillsammans med några av hans kompisar, vilket jag tyckte om,
för då fick jag alltid vara med i ”flocken”.
Kröp närmare husse och slickade honom på kinden för att visa hur glad jag var ”Jävla hund! Så jävla äcklig du är! Försvinn!”
Slaget träffade rakt över nosen och jag flög över madrassen på golvet,
jag skrek inte, och inte kissade jag på mig heller,
för då vet jag att han blivit ännu ledsnare på mig.
Jag vill ju inte att han ska vara så ledsen på mig ju.
Så här gick vårt liv till under ca 1år, jag försökte och försökte att göra allt som husse sa åt mig,
ville ju att han ska vara stolt över mig.
Ibland så lyckades jag, men oftast inte och då gjorde det ont i hela kroppen i flera dagar.
Med ett brutet revben i kroppen så hände det som inte fick hända,
vi var ute på gräsmattan och kissade sent på kvällen,
jag såg inte vad som hände men plötsligt ropar husse ”Ta idioten, på honom bara” Jag tänkte inte,
bara handlade,
min husse var i fara,
snabbt som blixten flög jag på mannen som stod lutad över husse och fick tag i armen på honom.
Jag bet för allt vad jag var värld,
smärtan i revbenet glömde jag nästan i all rädsla i att förlora min husse.
Jag finns inte längre ibland Er, men till alla Er som har en hund.
Var rädd om oss!
~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~ Sprid denna historia vidare, den är sorglig men sann!!
Upplagd av I am myself and no one else kl. 03:24
1 kommentarer:
Livet sa...
Tårarna rinner för min kind! Tänk på alla idioter som finns där ute men inte kan ta hand om djur.
Spelar ingen roll om det är en hund eller katt man ska älska dem för de är.
Det är ett stort ansvar när man skaffar ett djur.
Kopierar denna till min blogg!
4 december 2010 05:31
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)