Tomhet

En längtan och en tomhet fyller mig!
Känner mig så ensam men jag vet att jag inte är det.
Men jag känner mig så utlämnad till andra.
Saknar mitt stora stöd i livet (maken)
Varför ska ett sjukhus var så opersonligt för.
Man försöker se positivt i allt men ibland
så orkar man inte det heller.
Vart är man på väg?
Och vart kommer man att hamna?
Vem kan förstå den tomheten som man upplever på sjukhuset.
Saknaden efter sina nära och kära.
Visst är det bra med sjukvård men hem är i alla fall bäst :-)
Helgen är alltid värst för man hinner tänka för mycket på allt.

Ta hand om den du älskar

Somna aldrig osams man vet aldrig vad som kan hända.
Säg att du älskar honom/henne för man vet inte vad dagen har för sig.
Och var rädda om varandra för man hittar bara sin tvillingsjäl en gång i livet!

Allt strular och allt kommer på en gång!

Hur jag än gör så blir det alltid en röra av allt!
Var en evighet sedan jag skrev men det har vart full rulle hemma. Har tränat med Kummin, börjat på scraping och ta hand om mig och min älskade make :-)Kattgänget har nästan helt och hållet anpassat sig med att ha en hund hemma.
Ligger på sjukhuset pga min sjukdom. Och på måndag kommer en kompis och hälsar på. Då vill jag verkligen inte vara kvar här.
Nästa helg ska jag iväg och träna med Kummin.
Varför ska allt hända på en gång!? När man tror att man har ordning och reda i livet så ställer min sjukdom till det lite grann. Men det brukar alltid lösa sig på något sätt men just nu undrar jag hur det ska lösas sig.