Livet som servicehund

Ibland undrar varför vissa människor har en hjärna till. Att tänka med den gör de i alla fall inte.

Fick bland det värsta bemötande man kan få på Biltema i Botkyrka i dag. Var där för att handla några delar.

Då kommer en anställd fram och säger att hundar inte få vara i butiken. Och det vet jag men Kummin är en arbetande hund. Så jag säger att han har rätt att vara här och han just nu inte är en hund. Kanske dum formulering men man kan inte alltid ha bra kommentererar på lager.

Då ekar hon inte en hund! Och ber oss att flytta på oss för hon håller på att packa upp saker. Jag blev inte glad över det bemötande.

Och går till kollega i kassan och ekar att han inte är en hund. Det är det enda som fastnade i huvudet på henne.

Bad att få prata med chefen. Men hon var upptagen men jag väntade och sa hur illa bemöt jag hade blivit. Och hon undrade vem det var . Fick en ursäkt men det kändes för jäkligt att bli bemött på det sättet. Och jag orkar inte med alla ska i fråga sätta mig och mina behov och jämt behöva förklara att han är en arbetande hund , han är servicehund.

Har handlat där förut och det har funkat bra men jag känner ingen större lust att kliva in i den butiken igen.

Vårat boende i Orsa

Dom 5 dagar som vi var i Mora och tränade så bodde vi i Orsa, 8-9-10-11-12 augusti 2011. Vårat krypin där vi hämtar våra krafter.

Synd att vi inte han vara där mer än vi var men vi fick alla fall koppla av en stund varje kväll och Kummin kunde koppla av från träningen. Han låg på altan och bara njöt av livet, tror jag i alla fall.

Vi njöt av miljön även om vädret inte var det bästa alla dagar. Men vi eldade för att få lite värme och så är det sådan mys faktor med eld.

Utsikten är ju så härlig där. Så resan är värt för att komma dit.

Kummin är klar!

Igår så blev Kummin klar som assistanshund :-)Så den 12 augusti 2011 är magiskt datum för oss.

Är så glad att det gick bra med allt. Även om det var tufft att vara borta i fem dagar. Vi bodde i Orsa och vi tränade och gjorde provet i Mora så det blev en del åkande.

Men nu är han klar och jag känner mig jätte stolt över min följeslagare.

Han tar sin arbetsuppgifter med stolthet och han tycker det är roligt att jobba. Han många olika arbetsuppgifter.

Men han passar på när tillfälle finns att vila för att orka med det han ska göra.Powernaps kallas det visst :-)

Har är väldigt lugn och härlig hund. Vi passar bra ihop.
Hade verkligen tur med den hunden jag fick. Och vi båda har växt i våra roller.

Då var man ett år äldre och klokare eller ?!?!

Man är ju en kvinna i sina bästa år. Åldern är ju bara ett årtal. Man är ju så gammal som man känner sig.
Och jag känner mig ung men min kropp vill inte riktigt följa med mig.

Det är tur att man har en förstående make och Kummin. Och alla härliga katter som förgyller mitt liv.

Fick en ny handväska, plånbok av min älskade maken. Jätte snygga! Så nu har man en märkesväska. Nu ska försöka att inte släppa runt för mycket saker i väskan. Den är mindre en den jag hade förut. Plånboken är samma storlek. Så kvitton kan jag fortsätta samla på mig ;-) Undrar varför man släpar runt så mycket onödigt i väskan?

Av mamma fick hallå kitty strumpor.

Och syrran med familj fick jag örhängen.

Min älskade systerdotter/guddotter fick jag en tecknad bild på Kummin. Som hon hade gjort till mig. Den blev jag jätte glad över.

Svärföräldrarna fick jag raggsockor med kattmotiv från Riga, handstickade och två krukor av kasserade bilddäck. Blir bra på våran nya altan/rullstolsramp.

Svåger fick jag ett glasögon fodral, som såg ut som en liten väska. Ska lägga solglasögonen i den. Den passar bra i väskan.

Vi åt vetekaka med vinbär, tigersockerkaka och picassotårta.

På kvällen när svärföräldrarna kom grillade vi och fikade. För vi var hungriga. Man blir inte speciellt mätt på fika bröd. Inte jag i alla fall ;-)

Kummin har hjälpt mig att öppna paket. Han gav pappren tillbaks till dem jag hade fått present från. Smart hund!

Mora 8-10 juni 2011

Kummin i Mora den 9 juni 2011 .
Han kunde inte träna så mycket efter som han skulle ta det lugnt. Men vi var med så mycket som vi orkade både han och jag.
Han åt ju antibiotika och smärtlindringen så han var väldigt trött. Och så hade han tratten som jämt var i vägen.
Men vi bodde i Orsa och där hade vi det bra alla.