Idag har jag tänkt mycket medans jag har stått och suttit och målat staket till våran ingång.
Jag undrar varför och för vem jag gör detta?! Känner mig trött och sliten. Önskar att vi skulle få bli en familj men det verkar förbli en dröm. Kanske är det dags att börja tänka på att vi inte kommer få barn.
Utan att det blir oss två och våra katter och hunden. Livet är inte rättvist och kommer aldrig att bli det. Känner mig trött på att hoppas.
Och jag får bli glad över andra som lyckas och bli ledsen som det inte går lika bra för. Jag vet inte vart livet är på väg men jag är snart 39 år så det kanske dags att ändra livet en gång till.Men livet går dit det vill och man kan försöka styra det.
