Livet....

Ibland blir livet inte som man tänkt sig, men man får lära sig att hitta nya vägar Och andra sätt att leva sitt liv :-)

Jag känner mig ibland så sviken att mitt liv inte blev som jag trodde det skulle bli. Men jag ska inte klaga för jag har ett bra liv för de mesta.
Det som är mest frustrerande är min sjukdom som sätter krokben för mig. Jag vill så mycket men det blir alldeles för mycket för mig ibland.
Och då säger min kropp ifrån och jag blir däckad i flera dagar.

Min och även min makes största sorg är barnen som aldrig kom. Det känns så tomt utan som fotsteg i vårat hus.
Vet att man inte ska tänka om men ibland kan man bara inte låta bli och tänka så.

Har en härlig guddotter/systerdotter som jag har äntligen kan börja vara med mer nu.

När jag inte är på sjukhuset lika ofta. Men man vet inte när man kan hamna på sjukhuset för det gör när man minst anar det.

Har flera syskonbarn men henne har jag något speciellt band till.

Men vi har fyra katter och en hund som är som våra barn :-)