En tomhet......

Jag känner mig som vandrar i dödens skugga..... Mina älskade katter Apaché och Skacke ligger under äppelträdet.

Det känns som om jag hoppar från det ena helvetet till nästa helvetet. Men något lär man sig väl. Hoppas jag. Känner mig så tom invändigt. Det finns inte mer tårar att gråta, det finns inte mer skrik, det finns en tomhet.

Just nu behöver jag någon som kan rycka tag i mig och säga att livet går vidare trots allt. Men det känns som om livet är tungt just nu.

Försöker glädjas åt små saker men allt känns så tufft. Vill bara vakna en dag och livet vore härligt. Och vi hade lyckas bilda en familj med små barnsteg, hundsteg och kattsteg. Men det vill sig inte för oss.

Tomheten växer men någon gång borde man acceptera att ödet har en annan väg till en att vandra.