Livet är en gåta

Känner mig som jag har hamnat i en avgrund och jag kommer inte ur den.

Det finns ingen utväg. Jag sitter där och undrar hur jag hamnade i denna soppa. Mitt liv har inte vart en motorväg tvärtom. Den har vart krokig och jag har aldrig hamnat där jag hade tänkt mig från början.

Men även krokiga vägar kan ha bra saker på vägen. När jag hade bestämt mig för att inte försöka söka den perfekta pojkvän då fann jag honom.

Livet är krokigt och som en berg och dalbana men får bara hänga med.

Tror att jag kommer ut avgrunden när jag hittar lösningen. Ibland är den mitt framför näsan och man ser den. Men ändå inte.

Livet är gåta som man inte kan lösa!