Glad och ledsen/orolig

Jag känner mig både glad och ledsen/orolig!


Är på väg mot bättre liv men det dröjer ett tag. Har tagit tag i mitt liv och insett att bara jag kan leva och ta hand om det. Har en kropp och ett liv. Dessa ska vara med tills livet tar slut. Jag tror  min kropp kommer att ge upp först innan mitt hopp försvinner att jag ska klara det. Det har tagit mig många år att jag kan inte klara allt själv utan ibland behöver man en hjälpande hand. Ska till hösten börja ev träna rullstolsdans och kanske något som gör att man kan fokusera på sig själv och ta hand om smärtan som man har utan smärtlindring. De hade något på Friskis och Svettis någon blandning av olika saker som är avslappning och känna sin kropp. Just nu står det still vad det heter men det finns på deras hemsida. Tror i alla fall att det var där jag var ;-) Är lite trött och sliten.


Det som känns så jäkligt är att vi vill så gärna bli en familj men vi får inte höra de små fotstegen. När ska man tillåta surrogat i Sverige. Och jag skulle göra det om jag kunde. Men jag förstår att många inte kan lämna ett barn i från sig. Beundrar alla surrogatmammor. För ni gör ett jättebra jobb. Vi önskar att ett barn men kommer troligen aldrig bli föräldrar.


Och så är undrar var min kära vän är. Hon brukar alltid finns när man ringer henne jag hoppas innerligt att hon mår bra. Eller så ringer hon tillbaks när hon ser ens nummer. Vill inte riktigt ringa och störa hennes man. Men det känns som om det är något som inte är som det ska. Ska skicka något till henne. Det känns inte bra att ha den där obehagskänslan i kroppen att något känns fel.Och jag vill så gärna höra hennes röst. Så allt är bara bra med henne.